Sjuksköterskan och kallet

Kvinnodominerat yrke: Sjuksköterskan

Synen på dem som vårdade sjuka har förändrats under tidernas lopp. På 1700-talet, t ex, såg man med förakt på sjukvårdarna - det var fult att vårda sjuka kroppar och endast arbetarkvinnor kunde göra något sådant. Men under 1800-talet började en ny syn på sjukvårdaren spira. Florence Nightingale blev förebild och ett nytt kvinnoyrke var i antågande: sjuksköterskan.

Kvinnans väsen ansågs som vårdande, moderligt givande och uppoffrande och därför var det givet att sjuksköterskeyrket skulle passa för just kvinnan. Martin Luther hade på sin tid ansett att kvinnor hade medfödda egenskaper som passade för vårdande sysslor medan män hade egenskaper som passade för annat arbete. Båda könen behövdes i samhället, men männen var överordnade kvinnorna, ansåg Luther.

Sjuksköterskeyrket blev i början helt kvinnodominerat. Yrket betraktades som ett kall och man förväntade sig av sjuksköterskan att hon skulle viga sitt liv åt att vårda sjuka och därför också skulle avstå från att bilda familj.

Kallet gavs henne av Gud och drivkraften till att arbeta kom ur tron. Förmånen att få arbeta var lön nog. Det var därför nästan uteslutande överklassens kvinnor som "hade råd" att ägna sig åt sjuksköterskeyrket.

Nåväl – på 1930-talet började i alla fall detta kall av olika anledningar att ifrågasättas. Sjuksköterskorna bildade fackförening, började kräva anständiga löner och på 1960-talet började de t o m demonstrera och mena att yrket var ”ett vanligt jobb” – inget kall. Uniformen försvann och sjuksköterskan blev ”du” med doktorn. Och numera har yrket även lockat män - hittills är de dock i minoritet, cirka 10 %.