Hon skriver där bl a att inte ens i döden syns alla
människor vara lika värda. ”Männens namn finns nästan alltid överst, oavsett
vilken av makarna som först gått ur tiden. Kvinnornas namn kunde stå i mindre grad
och ofta var de älskade, uppoffrande och trofasta.”
”Oftast är det också män som har sina titlar med sig i
döden. Kvinnorna för, historiskt sett, ett undanskymt liv på gravstenarna. Inte
alltid får de ens ha sitt namn med på stenen. Här vilar fabrikören Emil Svensson
och dess kära hustru, kan det stå.”
På Lockarps kyrkogård finns en grav för Gudrun Sylvan, och
på hennes gravhäll står ”Gärd av tacksamhet från skånska kvinnor.” Det var
småbrukarhustrur som samlade ihop till hällen. Gudrun var hemkonsulent och
skrev böcker om bl a köksväxter. Hon var lärare i ladugårdsskötsel och höll
kurser i teoretisk mjölkhantering och om olika rationaliseringar som kunde vara
kvinnor till hjälp.
