En helsida i Trelleborgs Allehanda

Färd i kvinnospår, Söderslätt

Den 22 oktober gjorde vi vår ”Färd i kvinnospår”, del 1.
(Och som tidigare nämnts, så samverkar vi med Hela Sverige Ska Leva, Skåne samt med  Studiefrämjandet.)

Första stoppet skedde vid Rosengårds tidigare herrgård, där systrarna Hilda och Ida Kockum skötte godset och gav jobb till folk i trakten: statare, daglönare, smeder, mjölnare, vagnmakare, betplockare…. Ida avled 1939 och Hilda härskade ensam på godset tills hon avled 1959. Numera heter herrgården ”Drömmarnas Hus” och är ett kulturhus för barn och unga.

Vid Södra Sallerups fiskedammar beundrade vi utsikten och pratade litet om fiske. Malmö har utvecklats kring sillfiske och då var steget inte långt att prata om fiskargummorna, som kämpade och vandrade med sina rullebör från Limhamn till fisketorgen i Malmö. Vid Södra Sallerup har det skett många utgrävningar; trakten har varit bebodd sen åtminstone stenåldern och det har grävts fram många flintgruvor där. I ett av dem har man hittat en stenålderskvinna begravd…

En teori är att det var kvinnorna som förde in oss i bondestenåldern (den yngre stenåldern). Kvinnorna strövade runt i trakten, plockade örter och bär, som de tog med sig till bosättningen. Så småningom insåg de att örterna hade en förmåga att gro och därifrån utvecklades jordbruket….

Vid hembygdsmuseet Wowragården (från 1600-talet) funderade vi över kvinnors status i bondesamhället. Pigans yrke var det dominerande yrket för kvinnor i århundraden.

Vid en krök på vägen mot Fårabäck kunde vi skymta agitatorn Mäster Palms eller August Palms födelsehus. Längre fram i samma riktning ligger Almåsa koloniområde, störst i Sverige. Kolonirörelsen i Sverige initierades förresten av en kvinna, fattigvårdsinspektris/politiker, i början av 1900-talet, efter tysk förebild.

Vi fortsatte vägen in mot Oxie och stannade vid Oxies kännemärke, Kungshögarna från bronsåldern. Vi fick veta mer om bronsålderskvinnor och se bilder på deras kläder: T ex kjol av tätt hängande snören, trekvartsärmar på blusarna, skärp med tofsar och faktiskt riktigt fint dekorerade smycken, av brons.

En nutida företagerska har vi i Jenny Strandhs blomsterdesign, som huserar i faderns, Ingvar Strandhs, blomsterskola. Florister utbildas där - ett kreativt yrke som till 99 % består av kvinnor. 

Lilly Dufberg (f 1897) på Kristinebergs gård gjorde karriär inom gymnastik och idrott, vilket inte ansågs vara något för kvinnor i början av 1900-talet.

Bild från Idrottsmuseet i Malmö

Nästa stopp gjordes vid Galgbacken i Oxie, där många hemskheter har skett. Sätten att avliva var flera: Hängning, halshuggning genom svärd eller yxa. Eller brännas på bål, som en häxa. Kvinnor hängde man inte gärna, eftersom publiken då kunde se kvinnans ben.

Pålssonhuset i Käglinge är en gård och kulturarv med anor från början av 1800-talet. Ett litet museum, där även kvinnors redskap ställs ut, t ex skätteträed, häcklan, toskeln, vingepingar, m m.

Sen fortsatte vi längs med Edvard Perssons "Landsvägen" .

Kromby är en märklig by på det viset att där bor 40 vuxna individer, varav 24 är företagare. Vi besökte gårdsbutiken Wasabi inredning och design, där företagerskan Christine Persson berättade om sin verksamhet och om utvecklingsplaner.  Vi hade svårt att slita oss från de olika väldoftande örtblandningarna. Christine har ett stort samarbete med lokala designers och även honung från grannens Kummingårdens, bikupor, fanns till försäljning.

 

Litet längre ute ”på landet” ligger IngridsAteljé/Hageborg Design  i Hötofta, som var nästa anhalt. Bland alla brokiga tyger och mjuka garner hittade vi Ingrid Malmström, som passionerat berättade om sitt företagande, som står stadigt på flera ben – bl a e-handel och liten stående utställning på Loftet i Trelleborg.

Båda företagerskorna berättar spontant att nätverkandet och samverkan i Goda livet på landet, med bl a mässor och utställningar,  har medfört framgångar för dem.

I Klörups häkte berättade Gunnar Gerdtsson från Skytts Härads hembygdsförening initierat om häktet och dess historia. Även Trelleborgs Allehanda hade mött upp. Eva hade med sig berättelser om tre kvinnor som hade låsts in där: ”Häxan” Hanna Hansdotter 1756, barnamörderskan Kjersti Månsdotter ca 1850 och mörderskan Kjersti Olsdotter, 1843. I åtminstone de två första fallen kan man fundera över vilken roll dåtidens samhälle hade i gärningarna.

Utanför häktet huserar och kacklar vita gäss och det påminner om den skånska seden gåsagång. Det var ett sätt att kontrollera pigorna. När gässen släpptes ut för sommaren resp togs in för vintern, så klämdes pigornas bröst för att man skulle undersöka om kvinnorna var gravida – eller om de t ex hade gjort abort (vilket sistnämnda från 1600-talet kunde innebära dödsstraff.)

På väg till Fru Alstad finns den gård där systrarna Martha Larsson, utrikeskorrespondent, och Dagny Larsson, konstnär, bodde och framlevde sina dagar (1900-talet).

Och så sista anhalten: Fru Alstad, vars största kändis är Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren). Hennes tragiska livsöde berättades i bilen, när vi stannade vid grusvägen till Domme, där författarinnan föddes. I sin roman Pengar har hon bl a beskrivit bygden. Mer om Victoria B: t ex http://victoriabenedictsson.se

Vi samlades i Fru Alstads pilgrimskyrka. Byalagets ordförande Ylva Ekstrand berättade kunnigt och med inlevelse om kyrkans märkligheter och Eva berättade om kvinnors ställning enligt kyrkan/reformationen, om kyrktagning, konservering av prästänka, m m.

I byns kulturhus med hembygdsmuseum, fick vi höra mer om byalaget och FemNet gjorde utvärdering av resan.

Den tusenåriga brunnen, mötesplats för kvinnor under seklers gång