Kyrkans syföreningar

Syföreningar inom kyrkan har en lång historia i Sverige. De första bildades redan i mitten på 1800-talet och då som ett svar på ett akut ekonomiskt och socialt behov. Syföreningarna överlag har gjort en oerhörd insats vad gäller kyrkans byggnader och kyrkorummets prydande. Sedan mitten av 1850-talet har syföreningskvinnornas flit skänkt ett antal miljarder kronor till internationell mission och diakoni, plus till olika välgörenhetsorganisationer.

Syföreningarnas omfattning var som störst omkring 1960 och var då också den största rörelsen som samlade kvinnor i Sverige. Numera minskar deltagarantalet duktigt, vilket är så pass bekymmersamt att man har startat ett projekt kring syföreningarna och deras roll för församlingslivet, deras roll som mötesplats för kvinnor, som mötesplats och diskussionsforum mellan prästen och församlingskvinnorna, för bygden, för inventarierna i kyrkan, för hantverkstraditionens fortlevnad och utveckling.
 

Syföreningen i Tygelsjö-V Klagstorp startade 1919. Drivande var då prosten Fredlunds dotter Elisabeth i första hand. Tillsammans med lantbrukarfruarna i församlingen började man träffas i hemmen.
Prosten och hans dotter Elisabeth hade livliga diskussioner om syföreningens vara eller inte vara. Prosten var mot den nya.
Vi förstår nog inte i dag, hur mycket mod det krävdes att gå emot en sådan stark och dominerande person som prosten var. Men Elisabeth vågade och kvinnorna vågade och de kom. Redan 1920 var det minst 28 kvinnor som var med.

"Sewing Circle" av Louis Henry Charles Moeller