onsdag 27 maj 2015

Goda livet på landet

Ameli Rosenqvist, Goda livet på landet
Hemsida: www.godalivetpalandet.se

Ameli är en kvinna med många järn i elden. Hon är bl a mamma till ”Goda livet på landet” - handelsbolaget med ett nätverk av 30-tal landsbygdsbutiker, gårdskrogar, gallerier, trädgårdar, m m – varav FemNet besökt ett antal.

Under 2011 flyttade Ameli med sin familj till landet, till Gislöv. Området var så anonymt, tyckte hon - vad är Söderslätt? En dag satt hon och pratade med en kvinna som har gårdshandel och de kom in på osynligheten på landet. Så föddes idén om ”Goda Livet på landet”. Söderslätt skulle synliggöras!

Det blev ett Leaderprojekt till en början, och man byggde upp allt under drygt 1 år. Numera står verksamheten på egna ben och har blivit till ett handelsbolag. Ameli är spindeln i nätet.

Vad har det inneburit för nytta att deltaga i nätverket? Ameli nämner att man kommunicerar mer, kontakterna har ökat, man har börjat samverka, säljer t ex varandras produkter, verksamheterna har fått fler besökare, nya kunder har tillkommit, flera verksamheters försäljning har ökat. Man har gemensam marknadsföring.  

Företagarna i nätverket vill utveckla området, och de förtjänar det, säger Ameli! En och en syns de inte, men tillsammans kan de sätta Söderslätt och sydkusten på kartan!

Förutom arbetet med ”Goda livet på landet” har Ameli samtidigt en anställning hos Trygghetsrådet, där hon är stöd för personer som vill starta eget. Dessutom är hon anställd som projektledare hos Vellinge kommun för ett stort turismprojekt i Falsterbo.

Dessutom har Ameli valts till ny ordförande för ”Viqtoria, nätverk för företagsamma kvinnor i Trelleborg”. Föreningen har drygt 50-tal medlemmar, men ambitionen är att få med fler kvinnor, gärna yngre. Nya planer är att introducera frukostmöten och att arrangera fler ”öppet hus”.
 

Ameli Rosenqvist i sitt runda tornrum med utsikt över havet och färjorna.

onsdag 20 maj 2015

Bidrottningen, Smen på Skramlan och Slimminge konsthall

Denna gång var målet för studiebesöket först Bidrottningen och dess ägare Viktoria Bassani.


Viktoria är biodlare men också vinkonsult (Cellar Wines). Biodlingen startade hon 2005. Sedan dess har hon utvecklat verksamheten, produkterna har förfinats och olika honungssorter har tillkommit.

Det var fascinerande att ta del av detta med bin och honung. Bin är en bristvara och Einstein lär ha sagt att om alla bin i världen skulle dö ut, skulle mänskligheten vara utplånad inom fyra år. Så man kan kanske säga att Viktoria arbetar med utrotningshotade djur. I alla fall gör hon en samhällstjänst genom sina flitiga bin. Hon lånar ut sina bikupor till lantbrukare på Söderslätt. Dessa kan då öka sina skördar med upp till 70 % och i gengäld får Viktoria honung.

Honung är ett functional food, menar Viktoria. Det finns belägg för att honung är bakteriedödande, inflammationshämmande, förorsaka celldöd hos tumörceller, m m. Även brittiska läkartidningen Lancet har tagit upp rön om honungens helande verkan.
 
 
Bidrottningens honungsburkar säljs i vissa gårdsbutiker, bl a Hallongården, men också i en del stora ICA-butiker. Hennes honung är efterfrågad, eftersom den är hantverksmässigt gjord, varsamt hanterad och är äkta vara. (Honung kan nämligen förfalskas - den tillhör de tio mest förfalskade produkterna i världen!) Utlandet skriker efter svensk honung, på grund av vår - än så länge - rena natur och miljö. Viktoria exporterar också, men än så länge i liten utsträckning.

Branschen är mansdominerad. Det behövs fler kvinnor!

Viktoria rekommenderar gubbröra med ägg, ansjovis och en tesked honung. Smaka på det, om ni törs!
_ _ _ _ _

Nästa besök gjordes hos Lisbeth Sköld, Smen på Skramlan i Slimminge.


Någon kilometer utanför Slimminge ligger gården Smen på Skramlan, där Lisbeth skapat ett café intill makens smedja.

I caféet är det visning och försäljning av konsthantverk, vernissage och konstutställningar. Där finns fika och smörgåsar, kakor, pajer - allt hemmabakat. Lisbeth har alltid älskat att baka. Därtill är det ett socialt givande arbete – möte med människor.

1998 flyttade paret till gården i Slimminge. Stallet gjordes om till hantverksbutik. Caféet blev inte till förrän 2007/2008.
Lisbeth Sköld i sitt café
Lugnet och friden på landet är läkande för stressade själar och ökar dessutom kreativiteten, säger Lisbeth, som i dag lever det liv som hon alltid har velat leva.

Makarna är med i olika nätverk som Romeleslingan, Smartbox, Goda livet på landet. Nätverkande där har gett mycket, menar Lisbeth. De är också med i Söderslättsmärkt.

Till verksamheten kommer grupper, bröllop och 50-årskalas firas. När FemNet var på besök, så trängdes en busslast glada PROare i caféet.
_ _ _ _ _

Tove Waldén, Walden Reklam & Projekt, Slimminge. Slimminge Konsthall.

Tove är en kvinna med idéer. De flesta förverkligar hon också. Hon har hela sitt liv arbetat med något kreativt: teater, gått på målarskola, animationsskola, scenografiskola, lärt sig om appar och webdesign, arbetat med reklam och dekor, marknadsföring och reklam…
Efter att ha bott i ”storstan” Malmö, flyttade hon tillbaka till sina rötter i byn Slimminge, där hon växte upp. Där skapade hon 2011 ”Världens minsta konsthall” i Slimminge - www.slimmingekonsthall.se  - ”Liten men tuff. 15 kvadrat för lek, experiment, allvar, humor, bild, skulptur, ljud, ljus, objekt och performance.”
Konsthallen har litet udda och kreativa utställningar. Fast denna säsong ligger konsthallen nere på grund av Toves studier. Blir det någon fortsättning på Konsthallen, så önskar hon sig en skulpturpark i trädgården.
I Slimminge har hon varit med i flera kulturprojekt och hon är med i Slimminges livaktiga byalag. Under senare tid har hon arbetat ideellt med projekt som ”GlyttLab. Konst på ungars villkor”, där 5 – 6-åringar från en ”I Ur & Skur”-skola i Slimminge fick skvätta och måla under ett antal torsdagar i Konsthallen och det avslutades sedan med en utställning av barnens alster.

En annan gång, till en konstrunda, gjordes en suggestiv mörkerutställning i källargångarna under bystugan.

”SlimmingeTotal” var en samlingsutställning, som anordnades av Konsthallen och Slimminge byalag och gick ut på att alla invånarna i byn ställde ut sina alster, konst, sömnad, keramik, bilder, bygdeforskning, m m.
Tove har också hjälpt Johannamuseet att bygga modeller. Tove säger sig ha en nördaktig glädje över att bygga modeller, att bygga landskap med vägar och bilar. Dessutom har hon utvecklat mobilappar till Johannamuseet.
Tove och Smulan
Att nätverka är nyttigt. Tove var en period ordförande för Magma - mötesplats och nätverk för kreativa kvinnor verksamma inom kultur, jämställdhet, integration och företagande. Inflyttad till Skurups kommun, blev hon snart medlem i nätverket Siw i Skurup – social plattform för företagande kvinnor.
Nätverkandet hjälper att skapa nya kontakter och vänner, anser hon. Likaså  kan nätverk bidra till nya  och underbara idéer.

tisdag 5 maj 2015

Ting ute & inne och Näsets islandshästar

Ting Ute & Inne

På hemsidan står att ”I en underbar miljö finns vår butik, där alla våra idéer växer fram. Här finns verkstaden och kontoret i en inspirerande miljö med en läcker visningsträdgård. Butiken och trädgården är fyllda med vackra och dekorativa ting – för alla rum i hemmet och i trädgården. Vackra krukor, enkla växter, spännande inredningsdetaljer, annorlunda belysning och unika vattenspel…”

Det är så sant som det är sagt!

Maud Strandqvist med dotter
Vi pratar med Maud Strandqvist, ”mamman” och den kreativa ledaren i företaget. Ting Ute & Inne är ett familjeföretag med ”livsstil” som inriktning. Mauds tre döttrar är involverade i rörelsen. Den tredje generationen är på tillväxt och har redan visat framfötterna sommartid med caféverksamheten på Ting Ute & Inne.


För att förmedla information och för marknadsföring använder man sig av sociala media som hemsida: www.tinguteoinne.se – inspirationsblogg: tinguteoinne.blogg.se, men också instagram, nyhetsbrev, Facebook.

Vi håller med kunden som sa: ”Man får ett lugn över sig här. Här finns en väldig harmoni.”
_ _ _ _
Nästa möte var med Isabella von Bodungen VD för Näsets islandshästar.
Hemsida: nasetsislandshastar.se


Isabella är stressterapeut i grunden. Hon har arbetat inom resebranschen under många år och har alltid varit intresserad av djur, framförallt hästar. En sommar besökte hon Island och där föddes idén om att ägna sig åt islandshästar. Dessa hästar är de ”riktiga” vikingahästarna. De är tåliga, robusta och renrasigast i världen och är kända för sin gångart tölt.

För några år sedan blev Isabella med gård och då kunde drömmen börja förverkligas. Nu har hon en verksamhet på flera ben:
- Hästarna är basen, med aktiviteter som ridskola, ridturer, ridläger och turridning. För barn finns också möjlighet till födelsedagsfirande med olika aktiviteter.
- Hunddagis med plats för 16 hundar och två anställda.
- Alpackor, som ger ull och en framtida plan är att erbjuda alpackavandringar. Alpackor är behagliga och snälla djur, säger Isabella.
- Djur och natur kan ha en läkande inverkan på människor. Därför är gården, tillsammans med tio andra skånegårdar, med i projekt NUR (Naturunderstödd Rehabilitering på Landsbygd) och man erbjuder rehabilitering ett par dagar per vecka.

- Dessutom finns Bed & Breakfast.
- Och så caféet, som öppnar inom kort. Ta med barn/barnbarn, njut av lantlivet och gå gärna en alpackavandring! (För övrigt så finns också höns och katter och kaniner på gården.)
Isabella von Bodungen
 

 

måndag 23 mars 2015

Vårrunda med nedslag på Söderslätt

Vi var en billast femnettare som åkte iväg och testade Vårrundan, anordnad av företagarnätverket Goda livet på landet (vars projektledare och inspiratör vi ska träffa inom kort.) Vi valde att åka till sydvästra Söderslätt.




Grophus (t h) användes av kvinnor på sommaren för hantverk, bland annat vävning. På vintern användes det till förvaring. Vid arkeologiska utgrävningar finner man ofta stenar med hål i, som användes för att hålla varpen på plats.

Vi började med Vikingamuseet Foteviken och vi tog en vandring inom reservatet, med Eva som kunnig guide. Gården var själva centrum i vikingamänniskans världsbild och det var vikingakvinnan som var gårdens och hushållets självklara ledare. I många vikingakvinnors gravar har man hittat nycklar – det var ett synligt tecken på kvinnans ställning. Det var nycklar till husets förrådskistor och dem bar hon i ett bälte runt midjan. Kvinnan ansvarade för att maten skulle räcka till alla under den långa mörka vintern. Hon kärnade smör och gjorde ost, torkade och rökte fisk, hon hade kunskap om örter som kunde bota och hela, hon hade ansvar för husdjuren.
Ängdala trädgård, på Östra Halörsvägen i Höllviken, låg inte långt från Foteviken. Litet avsides, förbi hästhagar och ängar, men det blev lön för mödan när vi kom fram. Enligt hemsidan:….I en lummig oas, med havet som granne. ”Här finns, förutom en fantastiskt fin gammal trädgård, en liten prylbod där du kan botanisera runt bland nytt, nött, gammalt och sytt. Det kan vara allt från egentillverkade tvålar, kryddblandningar, pluggplantor för utplantering, till kläder och smycken av återvunnet material.”


Tove Sporrong är trädgårdsingenjör med designinriktning och har specialiserat sig inom hälsoträdgårdar och bevarande (vård och restaurering). Tove ingår i flera nätverk – det ger vinst.

Det var mycket folk ute och vädret var soligt.
Slättarps gård har vi besökt vid tidigare tillfällen också. Det var många besökare och alla bord i caféet var upptagna. Tyvärr fanns inte ägaren Charlotta Hörnstedt där i dag, men vi fick byta några ord med hennes pappa.

Vad gör att Slättåkra gård är så välbesökt? Läget? Caféet? Som en av oss noterade: ”Det är nästan som ett varuhus på slätten.”
Sonny angels, samlarobjekt. Små japanska pojkänglar, som lär bringa lycka och framgång till hemmet.
75 kr/st
Hallongården var också mycket välbesökt, man fick faktiskt trängas för att komma in och ut. Gården drivs av familjen Biärsjö med Kerstin B som grundare – det är hennes släktgård sen sju generationer tillbaka.
Familjen försökte i början odla olika grödor, men det gick inte runt riktigt. En bekant tipsade dem om att kanske ge sig på hallonodling i stället? Och på den vägen är det… Numera arbetar Kerstin med Hallongården på heltid och är frontfigur för företaget. Hon fick diplom av Gastronomiska akademien 2012 "för att ha infört hallonet som en juvel i kulinarismen och skapat en totalupplevelse från odling till njutning". Några år tidigare, 2009, tog hon hem fyra medaljer under årets SM i mathantverk. Gården fick guld för hallonsaften och hallonnektaren, silver för hallonglöggen och brons för krusbärschutneyn.

Vi besökte även ett par andra gårdsbutiker, bl a Almaregården, där Christina och Per har gjort något av sina drömmar. De ville arbeta tillsammans på gården, sa upp sig från sina respektive arbeten och satsade. Christina utbildade sig till florist på Ingvar Strandhs floristutbildning i Oxie. Peter sade upp sig från sin tjänst som marknadschef på ett industriföretag och utbildade sig inom trädvård, beskärning och trädgårdsdesign.


Almaregården hade i dag fullt med kunder, som ville vårekipera sina trädgårdar och balkonger.
Under färden noterade vi också att det fanns andra nätverkande gårdsbutiker och liknande, bl a Två systrar i det gamla mejeriet i V Värlinge by.
Lorensdal i Vellinge. Även här har två systrar slagit sig samman - Maria och Malin Ralman - de driver fastigheten. I det tidigare stallet finns nu ett företagshus med 17 lokaler för kreativa företag. Tanken är att få ett spännande nätverk av kollegor att byta kunskaper och erfarenheter med. I mangårdsbyggnaden finns en bistro. Den tidigare ladan är en teaterlokal, där man kan ha mässor, show e d. För dagen fanns där en bröllopsmässa.

Systrarna Ralman har vunnit stadsbildspriset 2010, med motivering: ”Gårdarna har alltid varit en betydelsefull del i Vellinges historia, både i stationssamhället och på landsbygden. Utvecklingen av gården Lorensdal från stuteri till ett kulturcentrum som tillfredställer alla sinnen är ett utmärkt exempel på omhändertagandet av en av Vellinges gårdar.

På ett föredömligt sätt har den gamla gårdens atmosfär tagits tillvara och utvecklats till nya användningar . Huvudbyggnaden har varsamt ändrats till bland annat kök och servering, stallbyggnader har blivit hantverkslokaler och ladan inrymmer möjlighet till teater och andra engagemang.

Lorensdal visar hur ett varsamt och omsorgsfullt omhändertagande av en gammal gård kan medverkar till en levande landsbygd.”

På bröllopsmässan mötte vi bl a Cake Me Happy och Maria Lundqvist, som vi försökte träffa i Klagstorp när vi var där på besök för ett bra tag sedan. Socionomen som sadlade om och blev kreativ tårtbakerska i stället.



Sista besöket gällde Majas Cottage. Även den butiken var välbesökt.
Kollektionerna för Majas Cottage är framtagna även för att göra skillnad i kampen mot cancer, speciellt barncancer. Enligt hemsidan: ”Vår förhoppning är att produkterna skall sprida glädje i vardagen, inge styrka och hopp samt skänka tröst i svåra stunder. Tillsammans gör vi skillnad för alla goa barn som kämpar!” Hittills har Majas Coage samlat in 250 000 kr till fonden.

onsdag 18 mars 2015

Kyrkans syföreningar

Syföreningar inom kyrkan har en lång historia i Sverige. De första bildades redan i mitten på 1800-talet och då som ett svar på ett akut ekonomiskt och socialt behov. Syföreningarna överlag har gjort en oerhörd insats vad gäller kyrkans byggnader och kyrkorummets prydande. Sedan mitten av 1850-talet har syföreningskvinnornas flit skänkt ett antal miljarder kronor till internationell mission och diakoni, plus till olika välgörenhetsorganisationer.

Syföreningarnas omfattning var som störst omkring 1960 och var då också den största rörelsen som samlade kvinnor i Sverige. Numera minskar deltagarantalet duktigt, vilket är så pass bekymmersamt att man har startat ett projekt kring syföreningarna och deras roll för församlingslivet, deras roll som mötesplats för kvinnor, som mötesplats och diskussionsforum mellan prästen och församlingskvinnorna, för bygden, för inventarierna i kyrkan, för hantverkstraditionens fortlevnad och utveckling.
 
Syföreningen i Tygelsjö-V Klagstorp startade 1919. Drivande var då prosten Fredlunds dotter Elisabeth i första hand. Tillsammans med lantbrukarfruarna i församlingen började man träffas i hemmen.
Prosten och hans dotter Elisabeth hade livliga diskussioner om syföreningens vara eller inte vara. Prosten var mot den nya.
Vi förstår nog inte i dag, hur mycket mod det krävdes att gå emot en sådan stark och dominerande person som prosten var. Men Elisabeth vågade och kvinnorna vågade och de kom. Redan 1920 var det minst 28 kvinnor som var med.
"Sewing Circle" av Louis Henry Charles Moeller

lördag 13 december 2014

Resa i kvinnospår - pilotresa 2

Den 8 december gjorde vi så en ny "pilotresa".

Färden gick först till Torups statarmuseum, där vi fick en inblick i hur statarfamiljer levt och speciellt om kvinnors roll i statsystemet. Så synd att museet var stängt den dagen, men vi visste det i och för sig – och Siv kunde ju berätta…   

Klicka på bilden för större storlek

En kontrast till statarkvinnors anonyma liv fick vi erfara vid Torups slott, där två mäktiga slottsfruar träder fram: Görvel Fadersdotter och Henriette Coyet.

Görvel (1517 – 1605) blev Nordens rikaste kvinna och det var hon som skapade och lät bygga slottet. Görvel var en kvinna med drömmar och ambitioner: hon ville lära sig att räkna som en fogde, snickra som en snickare, tänka som en professor, rita hus som en arkitekt och odla som en jordbrukare.

Henriette (1859-1941) - ibland kallad "Skånes okrönta drottning" - gjorde Torup till ett kulturellt centrum, till en mötesplats för vetenskap, konst och kultur. Hon var också ordförande i flera kulturella länskommittéer.

Torups slott med betande får. Bilden tagen i somras.
 
I Vinninge fick vi till livs om den kloka Botilda Pettersson (1832- 1877), mera känd under namnen ”Vinninjekvinjan”, ”eller ”denn klåga i Vinninje” och om andra ”kloka gummor” som botade folk med hjälp av örter, litet hokus pokus och litet människokännedom.

Vi passade på att besöka en landsbygdsföretagerska: Jenny J Karlsson på Vinninge Katthotell.
Jenny är sedan 2013 ägare till katthotellet. Hon var tidigare något så ovanligt som en av landets hetaste kvinnliga travkuskar, med flera segrar i bagaget, bl a V75.
(Travtränare är ett mansdominerat yrke. Det är en manlig kultur, med manliga nätverk. Av de professionella tränarna är bara 10 % kvinnor. Kvinnorna är däremot i majoritet bland hästskötarna.)

Travträningen blev emellertid ansträngande för hennes leder så hon fick sluta. Eftersom hon alltid också haft katter i sitt tidigare liv, t o m tagit hand om hemlösa sådana, så var det inga problem för henne att ta över katthotellet. Hotellet, som hon är ensam om att sköta, har öppet alla dagar i veckan, året om. Det finns 18 kattrum och hon kan ta emot 36 katter samtidigt. 
 
Jenny med en av hotellgästerna
Under Jennys regim har omsättningen ökat. Förutom katthotellet så sköter Jenny också det administrativa för sambon. Och sambon – naturligtvis en stjärnkusk han med – mötte hon när han körde över henne med en sulky. Under en tjejkväll på Jägersro i Malmö, där Jenny var konferencier, så friade hon inför all publik.

Jenny stortrivs med sitt nuvarande jobb. Vi diskuterar eventuell utveckling av verksamheten, och det finns vaga planer.

Från den ena spännande kvinnan till den andra:

I Vismarlövs Café och Bageri mötte vi företagerskan Carina Levin. Vi får en jättegod grön blomkålssoppa med jättegott hembakat bröd till och Carina berättar och svarar på alla våra frågor.
Carina Levin, nyss inkommen från bageriet
I korthet:
Carina har alltid ägnat sig åt något kreativt, som t ex när hon arbetade med terapi på ett äldreboende. För drygt 30 år sedan öppnade hon en vävstuga i sin fastighet och började lära ut vävkonsten till andra. Vävstolarna har successivt utökats och numera har hon ett femtontal. Själv väver hon tyger och mattor och har skapat bl a altarmattor och bårtäcken, som finns i flera av våra skånska kyrkor.

Vid vävkurserna bjöd hon deltagarna på fika, vilket uppskattades. Så småningom blev detta idén till att inrätta ett café. Numera är det nästan alltid fullt hos Vismarlövs café- och bagarstuga, åtminstone under helgerna. Trots verksamhetens anspråkslösa yttre, så hittar folk hit. Mun-mot-mun-metoden fungerar. Vi konstaterar att en del av dragningskraften är nog mysigheten och hemtrevligheten. Och det goda brödet, såklart! Många som aldrig satt sin fot i Vismarlöv åker hit för att handla bröd eller fika. Brödet finns också till försäljning på andra ställen, bl a på Bondens Marknad i Malmö.

Verksamheten har utökats med bl a soppluncher, hon har haft utställningar och har nyligen också börjat med olika evenemang som konsert och föreläsning. 
Svedalas kulturpris på 10 000 kronor. Motiveringen var att hon satt Vismarlöv på kartan, både kulturellt och turistiskt. (Sen ska man inte glömma att hon dragit in jobb till bygden! F n har hon 12 anställda.)

Carina nämner ofta ordet "kreativ". Idéer sprutar ur henne. Hennes dröm är att få folk att vakna, använda båda hjärnhalvorna, lära sig att inte stressa, stanna upp och få harmoni.

Vi diskuterar företagandets villkor med Carina och vi missar att hålla tiden, för samtalet med Carina är spännande och intensivt.

Men nu ska Carina leva som hon lär: Hon ska stanna upp och få harmoni. Så hela januari är verksamheten stängd.

Vi hinner inte åka in i Hyby och ”turista”, nu är det brått till nästa stoppställe. Hyby har annars ett gammalt bränneri, numera mest förfallet, men som torde kunna rustas upp och bli t ex brännerimuseum.

Hyby bränneri. Brännvin sågs förr som ett riktigt mirakelmedel, ”livets vatten”. Det ansågs kunna bota sjukdomar och förlänga människors liv.  På 1400-talet sades att  ”det är gott för kvinnor, som är ofruktsamma och hava kall natur, ty det gör dem varma och barna. Därför heter det livets vatten, ty det bevarar människorna för mångahanda krankheter och kallas av mästarna läkedomens moder.” Inte så konstigt då att brännerierna och konsumtionen ökade, tills staten successivt nödgades gå in med restriktioner.
Hyby bränneri grundades 1845. De anställda hade fri tillgång till sprit under arbetstid och därför blev en del brännerianställda alkoholister.

Hyby bränneri, nu mest förfallet och används som förråd

I mitten av 1700-talet blev potatisen känd i Sverige och då började man använda den inom sprittillverkning. Det var kvinnorna och även barnen som hanterade potatisen med potatisupptagning på fälten; även sättning av potatis var ett kvinnogöra. Sen var det männen som tog hand om ”det tekniska” i bränneriet.
I Hyby berättas om ett kusligt julmord: För mycket länge sedan bodde två riddare (bröder) på Hyby och två adelsjungfrur (systrar) på Burö. Riddarna hade gett jungfrurna äktenskapslöfte, men när bröderna återvände efter ett långt krig hade de ångrat sig. De hade sett skönare kvinnor i utlandet. Jungfrurna var otröstliga och ruvade på hämnd…

Soldattorpets mejeri finns i närheten. Företagerska där är Maria Tuvesson Lindgren. Hon lämnade jobbet som säljare hos en förpackningstillverkare och startade 2010 ett eget mejeri intill familjens bostad i Hyby. Där tillverkas på hatverksmässigt sätt mögelostar, marinerad ost på burk och hårdostar. Maria har gått i lära i bl a Jämtland, som hon kallar för Sveriges ost-Mecka.

Resans slutstation var Wowragården i Södra Sallerup. Förra gången fick vi stå utanför och berätta. Den här gången kunde vi gå in och titta på alla de gamla föremål och redskap som använts i bondesamhället. Museipedagog Anette Gruber visade och berättade. Wowragården har tidigare haft öppet för allmänheten -  med café. Synd att den verksamheten har avvecklats, men det bar sig väl inte. Wowragården är stängd för allmänheten, vilket också är synd. Den borde vara öppen för alla, åtminstone en helg i månaden?
Museipedagog Anette Gruber berättar
 
Kvinnors tvättredskap