Resa i kvinnospår - pilotresa 2

Den 8 december gjorde vi så en ny "pilotresa".

Färden gick först till Torups statarmuseum, där vi fick en inblick i hur statarfamiljer levt och speciellt om kvinnors roll i statsystemet. Så synd att museet var stängt den dagen, men vi visste det i och för sig – och Siv kunde ju berätta…   


Klicka på bilden för större storlek

En kontrast till statarkvinnors anonyma liv fick vi erfara vid Torups slott, där två mäktiga slottsfruar träder fram: Görvel Fadersdotter och Henriette Coyet.

Görvel (1517 – 1605) blev Nordens rikaste kvinna och det var hon som skapade och lät bygga slottet. Görvel var en kvinna med drömmar och ambitioner: hon ville lära sig att räkna som en fogde, snickra som en snickare, tänka som en professor, rita hus som en arkitekt och odla som en jordbrukare.

Henriette (1859-1941) - ibland kallad "Skånes okrönta drottning" - gjorde Torup till ett kulturellt centrum, till en mötesplats för vetenskap, konst och kultur. Hon var också ordförande i flera kulturella länskommittéer.

Torups slott med betande får. Bilden tagen i somras.

 

I Vinninge fick vi till livs om den kloka Botilda Pettersson (1832- 1877), mera känd under namnen ”Vinninjekvinjan”, ”eller ”denn klåga i Vinninje” och om andra ”kloka gummor” som botade folk med hjälp av örter, litet hokus pokus och litet människokännedom.

Vi passade på att besöka en landsbygdsföretagerska: Jenny J Karlsson på Vinninge Katthotell.
Jenny är sedan 2013 ägare till katthotellet. Hon var tidigare något så ovanligt som en av landets hetaste kvinnliga travkuskar, med flera segrar i bagaget, bl a V75.

(Travtränare är ett mansdominerat yrke. Det är en manlig kultur, med manliga nätverk. Av de professionella tränarna är bara 10 % kvinnor. Kvinnorna är däremot i majoritet bland hästskötarna.)

Travträningen blev emellertid ansträngande för hennes leder så hon fick sluta. Eftersom hon alltid också haft katter i sitt tidigare liv, t o m tagit hand om hemlösa sådana, så var det inga problem för henne att ta över katthotellet. Hotellet, som hon är ensam om att sköta, har öppet alla dagar i veckan, året om. Det finns 18 kattrum och hon kan ta emot 36 katter samtidigt. 

 

Jenny med en av hotellgästerna

Under Jennys regim har omsättningen ökat. Förutom katthotellet så sköter Jenny också det administrativa för sambon. Och sambon – naturligtvis en stjärnkusk han med – mötte hon när han körde över henne med en sulky. Under en tjejkväll på Jägersro i Malmö, där Jenny var konferencier, så friade hon inför all publik.

Jenny stortrivs med sitt nuvarande jobb. Vi diskuterar eventuell utveckling av verksamheten, och det finns vaga planer.

Från den ena spännande kvinnan till den andra:

I Vismarlövs Café och Bageri mötte vi företagerskan Carina Levin. Vi får en jättegod grön blomkålssoppa med jättegott hembakat bröd till och Carina berättar och svarar på alla våra frågor.

Carina Levin, nyss inkommen från bageriet

I korthet:

Carina har alltid ägnat sig åt något kreativt, som t ex när hon arbetade med terapi på ett äldreboende. För drygt 30 år sedan öppnade hon en vävstuga i sin fastighet och började lära ut vävkonsten till andra. Vävstolarna har successivt utökats och numera har hon ett femtontal. Själv väver hon tyger och mattor och har skapat bl a altarmattor och bårtäcken, som finns i flera av våra skånska kyrkor.

Vid vävkurserna bjöd hon deltagarna på fika, vilket uppskattades. Så småningom blev detta idén till att inrätta ett café. Numera är det nästan alltid fullt hos Vismarlövs café- och bagarstuga, åtminstone under helgerna. Trots verksamhetens anspråkslösa yttre, så hittar folk hit. Mun-mot-mun-metoden fungerar. Vi konstaterar att en del av dragningskraften är nog mysigheten och hemtrevligheten. Och det goda brödet, såklart! Många som aldrig satt sin fot i Vismarlöv åker hit för att handla bröd eller fika. Brödet finns också till försäljning på andra ställen, bl a på Bondens Marknad i Malmö.

Verksamheten har utökats med bl a soppluncher, hon har haft utställningar och har nyligen också börjat med olika evenemang som konsert och föreläsning. 

Såväl 2010 som 2011 fick Carina Svedalas kulturpris på 10 000 kronor. Motiveringen var att hon satt Vismarlöv på kartan, både kulturellt och turistiskt. (Sen ska man inte glömma att hon dragit in jobb till bygden! F n har hon 12 anställda.)

Carina nämner ofta ordet "kreativ". Idéer sprutar ur henne. Hennes dröm är att få folk att vakna, använda båda hjärnhalvorna, lära sig att inte stressa, stanna upp och få harmoni.

Vi diskuterar företagandets villkor med Carina och vi missar att hålla tiden, för samtalet med Carina är spännande och intensivt.

Men nu ska Carina leva som hon lär: Hon ska stanna upp och få harmoni. Så hela januari är verksamheten stängd.

Vi hinner inte åka in i Hyby och ”turista”, nu är det brått till nästa stoppställe. Hyby har annars ett gammalt bränneri, numera mest förfallet, men som torde kunna rustas upp och bli t ex brännerimuseum.

Hyby bränneri. Brännvin sågs förr som ett riktigt mirakelmedel, ”livets vatten”. Det ansågs kunna bota sjukdomar och förlänga människors liv.  På 1400-talet sades att  ”det är gott för kvinnor, som är ofruktsamma och hava kall natur, ty det gör dem varma och barna. Därför heter det livets vatten, ty det bevarar människorna för mångahanda krankheter och kallas av mästarna läkedomens moder.” Inte så konstigt då att brännerierna och konsumtionen ökade, tills staten successivt nödgades gå in med restriktioner.

Hyby bränneri grundades 1845. De anställda hade fri tillgång till sprit under arbetstid och därför blev en del brännerianställda alkoholister.


Hyby bränneri, nu mest förfallet och används som förråd

I mitten av 1700-talet blev potatisen känd i Sverige och då började man använda den inom sprittillverkning. Det var kvinnorna och även barnen som hanterade potatisen med potatisupptagning på fälten; även sättning av potatis var ett kvinnogöra. Sen var det männen som tog hand om ”det tekniska” i bränneriet.

I Hyby berättas om ett kusligt julmord: För mycket länge sedan bodde två riddare (bröder) på Hyby och två adelsjungfrur (systrar) på Burö. Riddarna hade gett jungfrurna äktenskapslöfte, men när bröderna återvände efter ett långt krig hade de ångrat sig. De hade sett skönare kvinnor i utlandet. Jungfrurna var otröstliga och ruvade på hämnd…

Soldattorpets mejeri finns i närheten. Företagerska där är Maria Tuvesson Lindgren. Hon lämnade jobbet som säljare hos en förpackningstillverkare och startade 2010 ett eget mejeri intill familjens bostad i Hyby. Där tillverkas på hatverksmässigt sätt mögelostar, marinerad ost på burk och hårdostar. Maria har gått i lära i bl a Jämtland, som hon kallar för Sveriges ost-Mecka.

Resans slutstation var Wowragården i Södra Sallerup. Förra gången fick vi stå utanför och berätta. Den här gången kunde vi gå in och titta på alla de gamla föremål och redskap som använts i bondesamhället. Museipedagog Anette Gruber visade och berättade. Wowragården har tidigare haft öppet för allmänheten -  med café. Synd att den verksamheten har avvecklats, men det bar sig väl inte. Wowragården är stängd för allmänheten, vilket också är synd. Den borde vara öppen för alla, åtminstone en helg i månaden?

Museipedagog Anette Gruber berättar

 

Kvinnors tvättredskap

Kulturhistoria: Kvarndala och Wowragården

Vi har besökt Kvarndala Kulturhistoriska Förening, hembygdsgården i västra Klagstorp. Den innehåller ett komplett lantbrukarhem från 1940 – 1950-talet och diverse förråd med en mängd gamla föremål, redskap, kläder, tyger, böcker m m. I en annan länga finns en gammal genuin inredning från Järn-Olofs affär, som tidigare låg på Järn-Olofs väg i Klagshamn (På samma gata bode även författaren Mary Andersson ett tag). Ett stort lokalt bildkartotek finns också i sistnämnda länga.

Inför kafferepet: Gamla kaffekvarnar m m

Vi har besökt gården vid två loppis-tillfällen och det har varit många besökare båda gångerna.

Kvarndala Kulturhistoriska Förening har tidigare (2009 – 2012) erhållit Leaderstöd för ett kulturarvsprojekt. Se rapport

Nytt pågående Leaderprojekt är arbete i syfte att ta hand om, renovera och bevara den gamla trädgården - i gammal stil. 

Trädgården omformas till gammal stil

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _



Wowragården i Södra Sallerup ägs av Malmö Stad och sorterar under Malmö Museum. Det är en korsvirkesgård från 1600-talet och innehåller ”bondens och torparens alla redskap från självhushållningens tid. Samlingen innehåller föremål med anknytning till skånsk matberedning som ostformar, ölstånkor, slaktbänkar och gåsabänkar.”

Så synd att den inte är till för allmänna visningar, enbart pedagogvisningar för skolklasser! Annars tar man 1 000 kr för visning, fick vi erfara. Vi gjorde dock ett besök på gården en regnig dag och kikade in genom fönstren.

Det finns en biodling (bikupor) på gården - men vem sköter dessa?

(En rapport påvisar behovet av/bristen på fler biodlare, särskilt kvinnor)